Fred-Frid
Det viktigaste med fred och frid är att det är en väg till lycka. På engelska har vi begreppet peace och på spanska motsvarigheten paz. Båda begreppen rymmer svenskans frid och fred. Att resonera utifrån de svenska begreppen ger oss en naturlig uppdelning av två aspekter av samma sak, som hänger ihop men ändå är skilda saker.
Fred på alla nivåer som en väg till lycka
Fred, till att börja med, är antagligen för de flesta en mer självklar väg till lycka än till exempel samexistens. Motsatsen till fred är ju krig och få skulle förespråka krig som en väg till lycka. Prioriteringen om fred gäller på alla nivåer. Fred på global och nationell nivå handlar förstås om att undvika aggressiva konfrontationer och krig mellan och inom stater. Det har i alla tider skapat olycka och smärta.
Fredliga rörelser, revolutioner och revolter som sökt demokratisering och folks frigörelse från förtryckande regimer eller överstatligt styre utan våld har oftare varit framgångsrika och nått det uppsatta målet, jämfört med de som baserat motståndet på våld. En översikt som forskare gjorde av inomstatliga och mellanstatliga motståndskampanjer mellan åren 1900 och 2006, visade att de som använde sig av våld var framgångsrika i 26 procent av fallen, jämfört med 53 procent av de fredliga. Möjliga förklaringar till det är enligt forskarna att det är lättare att få med sig större massor människor och nationellt stöd, liksom att få internationellt stöd för sin rörelse och sitt motstånd[1]. Våld måste ses också i ett långsiktigt perspektiv: vad händer med ett folk som frigör sig genom användande av våld, jämfört med genom användande av våld. Det är förstås omöjligt att som utomstående mena att någon direkt utsatt för en situation väljer att reagera och göra motstånd på fel sätt. Och en del av det icke-aggressiva sättet rymmer förstås förståelse för en aggressiv reaktion som något mänskligt, om än icke-önskat. Samtidigt och väl medvetna om svårigheten att leva upp till det, är den som följer en ideologi som prioriterar fred förbunden att sträva efter fred i alla situationer och därmed lösningar som använder andra metoder än våld också när du själv, din grupp eller din stat blir angripen med våld.
Utifrån ett totalt avvisande av våld går det att mena att till och med i situationer där vi blir attackerade, inte använder våld till försvar. Vår ideologi bygger på en förståelse av samhället som långt i tid, där de år vi lever gör avtryck i tusentals år och på så sätt är en mycket liten del av helheten. Samtidigt som vi kan ta avgörande steg. Även om vår korta period är våran individuella livstid. Stegen vi tar skapar stigar, där exempelvis våldsamt motstånd mot våld lett oss dit vi är idag. I det lilla och det stora. Att konsekvent välja fred och undvika aggressivitet i allt ser vi utifrån den här ideologin som helt centralt för samhällets (världens) och dess invånares långsiktiga välmående och lycka, även om det på kort sikt kan innebära begränsningar av andra slag. Det kan vara fallet att en individ eller ett samhälle som blir attackerat och undflyr aggressionen blir av med något som angriparen tar – resurser, territorium eller värdighet. Men alternativet, att angripa tillbaka eller försvara sig med våld, innebär också förluster och ett steg vidare på stigen vi trampat upp, av våld och aggressioner, som till synes inte lett oss till ett samhälle med mindre våld och aggressioner varken i vårt lokala samhälle eller den större världen. Utan att förringa någon av alla otroligt svåra situationer som individer och hela samhällen utsätts för och de reaktioner som uppstått i dessa, finns det anledningar att lyfta möjligheten till en radikal fredsposition inom ramen för ideologi för framtiden. Det går att ha en sådan position med ödmjukhet och utan att det blir en skymf – en aggression – mot de som inte vill eller kan välja den. Malcolm X slutade som pacifistisk aktivist efter att ha börjat en kamp i en övertygelse om nödvändigheten av våldsamt motstånd för afroamerikaners frigörelse ”by any means necessary”. Ett av hans berömda uttalanden handlar om att det också är förtryckande – aggressivt – att säga till den som försvarar sig att den inte får försvara sig. Allt det här finns med i tanke- och känslovärlden som den här ideologin och prioriteringen av fred rör sig i. Och prioriteringen alltid fred.
Desto mer vi kan uttrycka vår ideologiska ståndpunkt och samtidigt respektera andra val och allas våra tillkortakommanden när det kommer till att följa den, desto mer trovärdig blir teorin. Ingen av de positioner som vi talar om att ideologin pekar oss mot i olika teoretiska scenarion är enkel att ta bara för att vi kan grunda den ideologiskt. Ingen position kommer heller vara vattentät, vare sig när det kommer till fred, samexistens, kunskap och välmående.
I vårt sammanhang just nu spelar ideologin roll lokalt, kommunalt och regionalt – inte nationellt och globalt. Logiken från den globala och nationella arenan går ändå igenom och är bra att spegla sig mot när vi arbetar lokalt. Aggressivitet, krig och konfrontationer finns på olika sätt i vår närhet. Nere på individnivån i vårt privatliv, arbetsliv, familjeliv, parrelationer eller affärer står vi hela tiden i valet att engagera oss i aggressiv konfrontation och ”krig” eller söka fredliga vägar som långsiktiga lösningar på problem. Varje sådant litet steg i vårt liv ökar vår kapacitet att vara fredliga och vända oss bort från våld och aggressivitet. Det stärker vår fredliga natur, mer än vår våldsamma och aggressiva – som ofrånkomligen finns inom oss. Kan vi som individer öka vår kapacitet kan vi också tjäna våra familjer, föreningar eller arbetsplatser med den kapaciteten. Lära av varandra och bygga fredliga sätt också i grupper och större organisationer. Som politiska kroppar – partier, fullmäktige, kommun- och regionstyrelser och så vidare – gäller förstås samma sak. Det är i hur vi handlar och beter oss när vi ska organisera oss, fördela resurser, lösa problem och annat som ofrånkomligen hör livet till, som vi skapar mer eller mindre fred i varje beslut. Och desto mer långsiktig kapacitet till fred vi skapar, desto bättre förutsättningar skapar vi också för att vi ska vara lyckliga. I det svenska samhälle där vi sjösätter de första politiska initiativen som inspireras av ideologi för framtiden, kan vi också tänka att vi har alla förutsättningar att ha fred och då också ett särskilt och viktigt ansvar att ha fred. Fred ökar förutsättningen för lycka och välmående, men välmående och lycka ökar också förutsättningen för fred. Att göra politik för fred är därför också beroende av ideologins andra prioriteringar.
Politik för frid
Frid är i svenskan ett eget begrepp. Det är skiljt från fred samtidigt som det hör starkt ihop. I spanskan och engelskan är det del av de bredare begreppen paz och peace, liksom i många andra språk. När du på engelska kan vara ”at peace” och spanska ”en paz”, betyder det beroende på kontext att du har ett regelrätt fredsavtal med en annan part eller att du befinner dig i frid, i lugn. Vi tar vara på den svenska uppdelningen för att också tänka ideologiskt kring prioriteringen. Vi har gått igenom att vi trots tvåhundraårig fred i Sverige, i relation till andra nationer, använder oss av våld och aggressioner inom landet, på olika sätt. Vi vill att arbetet vår ideologi grundar ska röra så många som möjligt i Sverige bort från aggressioner och våld, både utsättare och utsatta. Och vi vill också, om än kanske som nummer två i prioriteringsordningen, att fler ska uppleva inte bara fred utan också frid. Om vi satte omsorg som motsats till aggression, kan vi sätta frid i motsats till oro. Vi väljer medvetet bort begreppet trygghet, utifrån den vaga definitionen som det getts och att exempelvis trygghetsarbete kommit att göras likt brottsförebyggande arbete och arbete mot kriminalitet. Undersökningar som gjorts i exempelvis miljonprogramsområden, som är under luppen åren vi skriver de här texterna, visar att invånare på många orter känner sig otrygga av osäkra boendesituationer eller renoveringsprojekt, polisiär närvaro eller dåligt fungerande skolor, lika väl och många gånger mer än de är otrygga för kriminella individer eller grupper[1]. Ett annat exempel kan vara att var femte elev i årskurs 8 med icke-binär könsidentitet anger att de varje dag är rädda för någon vuxen på skolan, lika många som dagligen är rädda för någon elev[2]. Att formulera frid som en rörelse bort från oro och rädsla, är också specifikt i meningen att vi inte vill att någon ska känna oro för någonting de inte ska behöva känna oro för. Familjer ska kunna uppleva frid i sina hem, inte oroa sig för att de inte har ett ordentligt hyreskontrakt eller en hyreshöjning på 32 procent coming up. Alla elever ska kunna känna frid och lust i skolan, utan oro att utsättas av någon, allra minst någon vuxen som uttalat ska vara de som tar hand om dem och ansvarar för att de ska må bra. I alla kommunala verksamheter ska vi sträva efter att minimera skapandet av orosmoment för våra invånare. Idag är många oroliga över om de får personlig assistens eller inte, om hemtjänstens personal byts ut, om äldreboendet har bra mat och omsorg, om skolpersonalen lyssnar på en… listan kan göras lång här och som redan blir tydligt handlar mycket om strukturer som går att arbeta med politiskt, som att skapa stabilare arbetsvillkor: fasta tjänster för alla tim- och visstidsanställda inom kommunala verksamheter. Andra delar handlar om inre arbete på skolor eller inom äldreomsorgen. Resurser är en del av detta men att oavsett de resurser som för tillfället finns arbeta för att stärka invånarnas värdighet, lyssna på dem och ta deras oro på allvar. Hur detta kan stärkas genom politiska beslut, måste vi undersöka mer. Tills konkreta förslag för detta finns, bortom utbildning och värdegrundsarbete, är det ännu viktigare att vi också hittar ett sätt att kommunicera vår starka önskan om att detta ska vara verkligheten i de kommunala verksamheterna.
Men frid är också det många i dagens samhälle söker – saker går fort och känns hetsigt, högljutt, trångt, hårt… I det lilla njuter vi av lugna stunder, längtar efter lugna stunder. Att det ska vara lugnt i vår familj, på våra arbetsplatser. Att våra barn ska känna lugn och ro. Hitta utrymme för vila, själva och med andra. Det i sin tur leder till välmående. Att utsätta dig för ett hårt träningspass där du maxar och kör slut på dig själv är inte en aggression, om du också får vila efteråt. Men att utan vila köra ett lika hårt träningspass direkt igen blir en aggression.
Vi vill känna att vårt livs grundpelare står stadigt och åtminstone inte ruckas i onödan, när vi också vet att livet till sin natur oavsett vad vi gör kommer att rucka på tillvaron. Där måste vi i vårt gemensamma, vårt kommunala, hjälpas åt att hålla så mycket frid som möjligt när det är möjligt. På samma sätt som alla på en arbetsplats eller alla i ett klassrum, en biosalong eller en simhall. Var och en av oss har på olika sätt sin roll att bidra och skapa förutsättningar för frid för de vi har runt oss. Den ideologiska prioriteringen om frid innebär till stor del att vilja folk lugn och ro, att leva sina liv i frid så långt det är möjligt. Utan att ta över ansvaret för det och utan att skapa oro i onödan via politiska beslut och strukturer.
Här finns det förstås också utrymme att tänka kring frid som något som skulle kunna gå att skapa förutsättningar för på liknande sätt som fritidsaktiviteter, idrott eller kultur. Kan en kommun ha ett hus för frid, likväl som ett hus för kultur eller idrott?
Huret, då. Hur vi gör politik på ett sätt som generar frid genom hur vi gör. Det blir också till i följandet av de fyra principerna. Och vi tar också vara på forskningen om hur viktigt det kommunikativa uttrycket är för att skapa en känsla av frid, omsorg och tillit[3]. Principerna kvittar om vi skriker och är i arga hela tiden som vi agerar för andras bästa, undviker aggressiva metaforer aldrig talar illa om andra. Om vi tänker oss motsatsen, en person som genom sitt sätt tillför frid i ett samtal, i en diskussion andra har som är het och konfliktiv. Eller inleder ett samtal om en svår fråga på ett sätt som bäddar för att det blir konstruktivt och omsorgsfullt. Där behöver vi individuellt och som gemensam kropp utforska hur vi ska röra oss i hur vi för frid i våra politiska kroppar.
[1] Why Civil Resistance Works – The Strategic Logic of Nonviolent Conflict av Erica Chenoweth och Maria J. Stephan (2011, s. 8ff)
[1] Nihad Bunar mfl 2021, Hyresgästföreningen 2014, mfl
[2] Skolinspektionen, Skolenkäten 2023.
[3] Tex pedagogiska forskningen och NVC