Klistrar in lite jag skrev i en tråd i facebook-gruppen Nya principer för politik. Freddy startade den, så du kanske kan kommentera och fylla på, men jag vill inte lägga ut ditt!

Tar upp tre saker här: att ett parti kan vara viktigt men inte är viktigast, att inte eftersträva makt som parti och att bygga och förbereda ett ev parti tålmodigt

En viktig sak bland flera

En tanke också kring nytt parti - jag tror att det är viktigt och villig att engagera mig i det i framtiden, om det visar sig finnas en ideologi att bära. Men jag vill också vara tydlig med att jag inte tycker att det är det enskilt viktigaste att göra utan en del av flera saker jag tror behöver hända om vi ska få en riktning mot fred och samexistens och mellanmänskligt tjänande. Tror att det är viktigt att se ett eventuellt framtida sånt initiativ i det sammanhanget. Det jag ser med ett nytt parti är att det om det beter sig på ett nytt, fredligt, kunskapsorienterat och tjänande sätt, och det får stöd, om än lite, så kan det påverka de andra partierna i samma riktning, så som tidigare varit ideologiskt med mp:s inträde och Fi:s uppkomst tex. Att även formen om den anses framgångsrik kan påverka och smitta. Liksom förstås politiska inslag som ett nytt parti bär.

Men för att på bästa sätt påverka behöver också innan och under detta ett stöd finnas för bef partier och bef politiker, och sådana som redan är på väg in. Plus att det enskilt viktigaste kanske är att smitta ett beteende av det här slaget bland alla som är utanför politiken. Jag tror att alla som vänder sig vidare från dagens sandlåde-kritiska sätt på sociala medier, baktalandet av folk som inte är närvarande eller ses som en bild på nätet och inte en människa... jag tror att alla som lämnar det sättet och går in i ett nytt beteende kommer upptäcka att det genererar mer frid och dessutom är framgångsrikt för att åstadkomma förändring. Och när det händer, kommer de också efterfråga samma beteende av politikerna vi har idag. Så allt är i en växelverkan.

Inte eftersträva makt

Jag tror också att det för att få djup effekt måste vara så som andra också sagt, att jag som parti måste presentera ett alternativ som är det jag tror på. Så fort jag börjar tumma på det eller anpassa det till vad folk verkar vilja ha, så rör jag mig i samma riktning som alla bef partier gör. För mig är egentligen idealscenariot för ett politiskt parti att det utformas utifrån en mycket djupt grundad övertygelse hos ett större antal människor, ett grundande som då också tar tid, att tex komma överens om vad vi inte behöver vara överens om. När det är grundat på det sättet så blir det alternativ som erbjuds väljare. Utan att vara "säljig" eller manipulerande, förskönande eller övertalande. Rakt, slätt, hederligt. Partiet ska inte erbjuda sig till något val så länge det inte finns kapacitet och villighet att förvalta ett mandat det kan komma att bli ombedda av väljarna att förvalta. Och jag tänker i termer av att partiet och dess medlemmar måste vara rustade till tänderna på alla sätt för att förvatla det mandatet, och inte eftersträva det. Så fort du eftersträvar det tror jag du börjar ändra dig för att nåd it. Sträva inte dit men var ordentligt beredd. Samma sak lokalt som nationellt, om det skulle vara aktuellt. Blir alternativet du erbjudit sedan valt att representera en andel av väljarna, ska du förstås följa den linje du föreslagit.

Bygga tålmodigt

Ett problem jag tycker mig se med hastiga partistarter är just att de inte är tillräckligt förberedda när de lanseras, vilket i sin tur verkar bero på en känsla av att "det måste ske nu"/"vi har inte tid att vänta". Bristen på förberedelse verkar göra att det helt enkelt börjar med för många hål som sedan i offentlighetens ljus måste lappas igen med extra slitage också inom partiet när detta görs med folks blickar på en. Eller så ser det för håligt ut för journalister och andra vilket gör att det inte bereds plats medialt tex. Så den goda viljan att agera NU får som effekt att möjligheten att agera det närmsta årtiondet omintetgörs eller kraftigt minskas. Det är vad jag tycker mig ha sett vid tidigare partistarter jag följt det här århundradet i varje fall, från Junilistan och framåt (Piratpartiet, Fi, Initiativet). Obs att jag inte ser det jag skriver här ovan som något slags kritik utan bara som något jag identifierat och tycker verkar ha skett, som också är logiskt, som sagt givet sense of urgency. Men hur går det att göra annorlunda, eller går det?