Krokar i delen från sammanfattningen somhandlar om den möjliga ideologins pelare eller hörnstenar eller huvuddelar, tex det här:

"Fred, frihet och samexistens har uppkommit som centrala element i samtalen och präglar principernas utformning. Vad kan vi göra för att på bästa sätt skapa förutsättningar för det?"

Om vi tänker att mänsklig välfärd är överordnat som samhällsmål, vilka politiska riktningar kan en ideologi ta? Förutom jordens överlevnad, rent socialt: i de första samtalen innan vi öppnade forumet pratade vi om samexistens och fred, där fred dessutom kanske i sig en förutsättning för samexistens och vice versa.

Kunskap är en förutsättning för mänsklig välfärd, utifrån att vi behöver den för att lösa problem, stora som små. Både att vi då tex undviker sjukdomar eller aggressiva beteenden i högre grad, men också att lycka enligt forskning uppstår när vi löser problem som uppstår. Förutom det allmänt vedertagna att skolgång, lärande och utbildning öppnar våra möjligheter att finna vägarna i livet som gör oss lyckligast.

Jag gillar tanken på den här treenigheten eftersom samexistens då också i sig är en förutsättning för kunskap – eftersom vi överför kunskap mellan varandra.

Med kunskap-samexistens-frid/fred i fokus, blir det också naturligt att alltid se till helheten, dvs att se så stor del som möjligt av den komplexa verkligheten vi är i när vi ska utveckla samhället-helheten. I termer av tid också – allt ovan på kort och lång och ännu längre sikt. Och i olika typer av omfång eller helheter: hela befolkningar, nationella och globala, hela sociala spektra, hela åldersspann/generationer, hela problemdimensioner, hela orsakssamband osv.

Samexistens ser jag också är en väg till trygghet – den oro vi känner inför okända människor minskas när vi är bland dem och erfar dem, gör dem kända. Det kan vara otryggt initialt, när jag första gången möter det okända (förenklat) eller det jag har en föreställning om, men när jag går från fantasi till verklighet och verkligheten är tryggare än fantasin, blir jag tryggare. Så samexistensen skapar trygghet och visshet, i motsats till otrygghet och ovisshet. Det skapar också kunskap och lärande. Här finns ett tydligt annat tänkande i det socialkonservativa tänkandet kring trygghet och social stabilitet, där antagandet är att eftersom vi blir initialt otrygga av det okända ska vi hålla oss ifrån det, som jag förstår det.

Sedan är det i de flesta tankebanor jag följt där folk tittar på vad som är förutsättningar för lycka, ofta så att de inte kan definiera generell lycka utan vi individuellt måste se vad som gör oss lyckliga, men att det generellt alltid är en förutsättning för lycka att ha relationer.

Jag lade in en liten skiss jag gjorde här vid något samtal vi hade, där ≠ är tecken för ”inte lika med”. Det kan vara en viktig dimension av idén att prioritera samexistens att det inte innebär att kräva att människor lever på ett visst sätt, förutom att följa lagar avsedda att undvika att vi skadar varandra på olika sätt. Frihet om vi så vill, men jag kände att det fanns en viktig nyans där, att samexistensen bygger på att samexistera med alla våra olikheter och unika situationer och val.

Vad tänker ni?