Fred-Frid – Ideologi för framtiden

Det viktigaste med fred och frid är att det är en väg till lycka. På engelska har vi begreppet peace och på spanska motsvarigheten paz. Båda begreppen rymmer svenskans frid och fred. Att resonera utifrån de svenska begreppen ger oss en naturlig uppdelning av två aspekter av samma sak, som hänger ihop men ändå är skilda saker. Nedan börjar vi med att beskriva vår förståelse av fred. Du kan sedan om du vill läsa vidare om hur konkret politik för fred ser ut, och hur vi beter oss fredligt som politiker. Efter det finns också motsvarande delar om frid.

Fred på alla nivåer som en väg till lycka

Fred, till att börja med, är antagligen för de flesta en mer självklar väg till lycka än till exempel samexistens. Motsatsen till fred är ju krig och få skulle förespråka krig som en väg till lycka. Prioriteringen om fred gäller på alla nivåer. Fred på global och nationell nivå handlar förstås om att undvika aggressiva konfrontationer och krig mellan och inom stater. Det har i alla tider skapat olycka och smärta.

Fredliga rörelser, revolutioner och revolter som sökt demokratisering och folks frigörelse från förtryckande regimer eller överstatligt styre utan våld har oftare varit framgångsrika och nått det uppsatta målet, jämfört med de som baserat motståndet på våld. En översikt som forskare gjorde av inomstatliga och mellanstatliga motståndskampanjer mellan åren 1900 och 2006, visade att de som använde sig av våld var framgångsrika i 26 procent av fallen, jämfört med 53 procent av de fredliga. Möjliga förklaringar till det är enligt forskarna att det är lättare att få med sig större massor människor och nationellt stöd, liksom att få internationellt stöd för sin rörelse och sitt motstånd[1]. Våld måste ses också i ett långsiktigt perspektiv: vad händer med ett folk som frigör sig genom användande av våld, jämfört med genom användande av våld. Det är förstås omöjligt att som utomstående mena att någon direkt utsatt för en situation väljer att reagera och göra motstånd på fel sätt. Och en del av det icke-aggressiva sättet rymmer förstås förståelse för en aggressiv reaktion som något mänskligt, om än icke-önskat. Samtidigt och väl medvetna om svårigheten att leva upp till det, är den som följer en ideologi som prioriterar fred förbunden att sträva efter fred i alla situationer och därmed lösningar som använder andra metoder än våld också när du själv, din grupp eller din stat blir angripen med våld.

Utifrån ett totalt avvisande av våld går det att mena att till och med i en situation som den vid Rysslands anfallskrig mot Ukraina, är ett alternativ att inte ta till vapen i försvar. Vår ideologi bygger på en förståelse av samhället som långt i tid, där de år vi lever gör avtryck i tusentals år och på så sätt är en mycket liten del av helheten. Samtidigt som vi kan ta avgörande steg. Även om vår korta period är våran individuella livstid. Att konsekvent välja fred och undvika aggressivitet i allt ser vi utifrån den här ideologin som helt centralt för samhällets (världens) och dess invånares långsiktiga välmående och lycka, även om det på kort sikt kan innebära begränsningar av andra slag. Bara över en generation så kan vi se att i exempelvis fallet Ukraina, en möjlig förlust av sin stats suveränitet och det det kan innebära i form av att behöva lämna sitt hem eller leva under förtryck, ställs mot att alla män i landet blir medverkare i ett krig med det våld och smärta det innebär, för dem och deras familjer och i förlängningen alla barn i generationer, som kommer att växa upp med krigsskadade, våldsskadade pappor. Utifrån ideologi för framtiden är det att föredra att tillfälligt – om än under årtionden – förlora sin suveränitet som stat än att engagera sig i aggressiv konfrontation och våld.

Att tänka sig sin egen stats reaktion på ett våldsamt angrepp är förstås att dra den ideologiska teorin till sin spets. Och det är helt på sin plats att göra det, så länge vi inte skuggar vår förståelse för att det är rimligt att göra ett annat val. Desto mer vi kan uttrycka vår ideologiska ståndpunkt och samtidigt respektera andra val och allas våra tillkortakommanden när det kommer till att följa den, desto mer trovärdig blir teorin. Ingen av de positioner som vi talar om att ideologin pekar oss mot i olika teoretiska scenarion är enkel att ta bara för att vi kan grunda den ideologiskt. Ingen position kommer heller vara vattentät, vare sig när det kommer till fred, samexistens, kunskap och välmående.

Men att Sverige, precis som Ukrainska och svenska fredsrörelsen tidigt menade hade kunnat tjäna som medlare och stötta på andra sätt än genom att skicka vapen och gå med i Nato, är självklart ett alternativ som ideologin hade intresserat sig för i en situation där det var den regeringen grundades på.

I vårt sammanhang just nu spelar ideologin roll lokalt, kommunalt och regionalt – inte nationellt och globalt. Logiken från den globala och nationella arenan går ändå igenom och är bra att spegla sig mot när vi arbetar lokalt. Aggressivitet, krig och konfrontationer finns på olika sätt i vår närhet. Nere på individnivån i vårt privatliv, arbetsliv, familjeliv, parrelationer eller affärer står vi hela tiden i valet att engagera oss i aggressiv konfrontation och ”krig” eller söka fredliga vägar som långsiktiga lösningar på problem. Varje sådant litet steg i vårt liv ökar vår kapacitet att vara fredliga och vända oss bort från våld och aggressivitet. Det stärker vår fredliga natur, mer än vår våldsamma och aggressiva – som ofrånkomligen finns inom oss. Kan vi som individer öka vår kapacitet kan vi också tjäna våra familjer, föreningar eller arbetsplatser med den kapaciteten. Lära av varandra och bygga fredliga sätt också i grupper och större organisationer. Som politiska kroppar – partier, fullmäktige, kommun- och regionstyrelser och så vidare – gäller förstås samma sak. Det är i hur vi handlar och beter oss när vi ska organisera oss, fördela resurser, lösa problem och annat som ofrånkomligen hör livet till, som vi skapar mer eller mindre fred i varje beslut. Och desto mer långsiktig kapacitet till fred vi skapar, desto bättre förutsättningar skapar vi också för att vi ska vara lyckliga.

Läs vidare om fred och frid, om hur den konkreta politiken ser ut och hur vi som politiker beter oss inspirerade av ideologin

[1] Why Civil Resistance Works – The Strategic Logic of Nonviolent Conflict av Erica Chenoweth och Maria J. Stephan (2011, s. 8ff)