Skolpolitik

Skolpolitiken för kommunpartierna är under utveckling. Nedan är första delen med förslag som framförallt rör grundskolan. Vill du delta i arbetet att utveckla skolpolitiken för kommunpartierna, hör av dig till info@tillsammans2026.se

Den kommunala skolpolitiken omfattar anpassade grundskola och anpassad gymnasieskola (det som tidigare kallades särskola). Dessutom SFI, Komvux, förskola, grundskola och gymnasium. Hittills har vi i processen varit ett mindre antal involverade och förslagen nedan rör framförallt grundskolan. De kan tjäna som exempel på hur vi kan tänka och de kan också förändras eller utvecklas. Vi har innan arbetet började också sammanställt vilka skolpolitik de kommunala partier som finns i Stockholms stad idag har.

NÅGRA FÖRSLAG HITTILLS FÖR DE NYA KOMMUNALA PARTIERNAS SKOLPOLITIK

Grundpositionen är att rektorer styr sina skolor och varje skola bäst känner till sina lokala behov. Kommunen är huvudman och ansvarig för att fördela resurser till skolorna och organisera dessa.
Många partiers förslag är sådana som styrs på statlig nivå, genom skollag. Många av förslagen eller delarna i politiska programmen är sådant som redan står i skollagen och skolorna redan styrs av och i hög grad görs, men som det ofta verkar finns idéer om att det inte görs eller inte redan är skolans mål. Våra förslag är djupare, strukturella, snarare än fokuserade på undervisningsformer eller annat. Det mest detaljerade vi blir är rörande moderna språk-ämnet och möjligheten att där göra ett omtag vad gäller språkutbudet. Vi värnar annars skolledares och annans skolpersonal yrkesmässiga autonomi och professionalitet och vill ge dem förutsättningar att göra det bästa av skolan som plats framförallt för barnen i dem, men också för dem som anställda av kommunen.

Fokusera likvärdighetsbidraget på skolorna som har det svårast

Det finns ett stort statligt bidrag som syftar till att öka likvärdigheten i svenska skolan, på drygt 6 miljarder kronor per år. Alla kommuner får det och fördelar det sedan efter sitt tycke mellan skolorna. Det vanliga är att kommunen smetar ut det på de flesta av sina grundskolor, som är den nivå som det statliga bidraget gäller. Vi gör istället så att den femtedel av skolorna som har svårast situation får del av majoriteten av pengarna, om inte hela summan. För att visualisera vad det kan innebära i en mellanstor kommun, så skulle vi kunna fokusera på exempelvis de skolor där färre än 70% når kunskapskraven och rikta pengarna till dessa. Det skulle vara ungefär 5 av 20 skolor. Det är en stor summa pengar, och skulle innebära att en grundskola med 400 elever som har svårare att nå målen kunde få 10 miljoner kronor extra om året, motsvarande ett dussin lärartjänster eller annan personal. Idag får en sådan skola ca 2 miljoner av bidraget, och nästan lika mycket går till skolor där det mesta rullar på. Två tjänster mer eller mindre gör marginell skillnad i en skola i en sådan storlek och situation, jämfört med tio till i en skola i samma storlek i en svår situation.

Tydlig linje om skolornas ansvar

Sedan länge står det i både skollag och läroplaner att när en elev är i problem, beror det på skolan och inte på eleven. Skolan ska fungera på ett sätt som ger alla elever förutsättningar att lyckas och stärka sin kunskaps- och personliga utveckling i linje med läroplanens mål. Kartläggningar behöver genomföras för alla elever som skolan inte lyckas med, och lämpliga stödinsatser tillhandahållas. Särskilt stöd och åtgärdsprogram måste tillhandahållas till elever i behov av det, oavsett deras egen eller familjens disposition. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ett uppdrag att ständigt hitta nya vägar fram till elevers lärande och välmående i skolan. Disciplinproblem ska ses som ett motstånd mot ett system som inte fungerar för dig, och kan inte lösas genom bestraffningar eller andra disciplinära påföljder. Detta behöver införlivas gemensamt i Stockholms stad och synliggöras som den gemensamma ambitionen. Det här kan egentligen ersätta allt tal om att vara inkluderande, men vi håller givet nationella strömningar som föreslår särskiljande av elever som inte lyckas i skolan kvar ett tydligt mål om att så långt det är möjligt verka för att särskilt stöd och anpassningar ska göras på pedagogiskt och socialt inkluderande sätt. Skolorna i vår kommun och vi som huvudman tar alltid ansvaret för att eleven når kunskapsmålen.

Barnombudet som stöd till vårdnadshavare till elever i behov av stöd

Kommunala barnombud i samarbete med barnombudsman i varje kommun, som alltid är stöd för vårdnadshavare i dialog med skolan om barnets behov av stöd. Ombudet ska alltid ha sin lojalitet hos barnet, och se till att skolorna följer lagen om att tillhandahålla stödinsatser och möjliggöra en skolgång för alla barn som riskerar att inte uppnå kunskapsmålen. Barnombudet följer också med på möten vårdnadshavarna har med skolan.

Fler rektorer

Forskning om skolutveckling pekar på ledarskapet som avgörande för en skolas framgång – för skapandet av kollegial samverkan och en lärande arbetskultur, som i sin tur leder till en god skolkultur för eleverna och sedan också goda resultat. Samtidigt är utbudet av rektorer relativt litet och konkurrensen om tjänster då låg, vilket ökar risken för att personer som är mindre lämpliga för skolledarroller får sådana. En teknikalitet är att du måste ha en rektorstjänst eller biträdande rektorstjänst för att få påbörja rektorsutbildningen, och på så sätt hamnar vilka som blir skolledare i händerna på en liten grupp som beslutar om dessa tjänster. Kommunen skulle främja utbildandet av fler blivande rektorer genom att i varje skola ha en anonym omröstning där skolpersonalen får nominera en person de anser skulle bli en bra rektor, nu eller i framtiden. Den med flest nomineringar på varje skola, skulle sedan anställas på vad som formellt skulle vara en biträdande rektorstjänst direkt av kommunen, men vara ”framtidens ledare” på skolan vilket skulle innebära att fortsätta arbeta på 80% i sin vanliga lärartjänst, och gå rektorsutbildningen i tre år på 20%, vilket är standardsättet att avverka utbildningens 30 högskolepoäng. Det skulle också frigöra budget för en årslön för varje skola. På så sätt skulle också dessa personer vara utbildade rektorer innan de får sin första rektorstjänst, vilket idag inte är fallet – du behöver bli rektor för att börja studera, och då tar det tre år innan du har din utbildning.

Tilläggsbelopp

Ett tydliggörande måste till där tilläggsbelopp inte ges skolor som kan visa upp en diagnos utfärdad av hälsovården för sin elev, utan när en skola behöver ett tilläggsbelopp för en elev och kan motivera det och visa på hur användningen av det ska stärka dennas skolutveckling.

Långsiktiga budgetar

Ett återkommande problem skolor uttrycker att de har är kortsiktiga budgetar: huvudmannen, kommunen i vårt fall, sätter budgeten ett år i taget för skolorna. Det skapar problem och osäkerhet i planeringen av resurser. Se över systemet och ge åtminstone treåriga budgetar.

Ersättning för elevomsättning

Med en stärkt möjlighet att bo kvar i sitt område när du har barn i skolan i detsamma (se bostadspolitiken) bör elevomsättningen på skolor minska. Som läget är idag är ett relativt nytt och till synes ökande problem för skolor just i strukturellt missgynnade områden, att elevomsättningen är stor. Det skapar både extra administration och gör undervisningen svårare, när gruppkulturer oftare blir nya i klasser, undervisningen behöver introduceras och anpassas fler gånger, med mera. I en skola hade en rektor beräknat att den hade samma antal elever under skolåret som en annan skola i kommunen, men hade skrivit in 40% fler elever. Eftersom skolpengen, skolans finansiering, är bunden till antal elevår, får inte skolan mer pengar för att fler elever gått där under året, bara för totala antalet elevår. I dialog med rektorer för skolor i dessa situationer, bör någon typ av stöd eller ersättning ges skolor som är i dessa situationer, tills situationen förändras.

Synliggör de överpresterande skolorna

Många skolor i tex Stockholm och Malmö överpresterar i relation till elevsammansättningen. Det finns ett så kallat modellberäknat resultat, baserat på det socioekonomiska indexet, som räknar ut vad en genomsnittlig skola i Sverige med elever med samma socioekonomiska situation skulle uppnå för resultat. Flera skolor i exempelvis Skärholmen eller Rosengård har långt över förväntat resultat. Stadens kommunikation ska synliggöra och belöna detta. Det kan också vara angeläget att skapa lustfyllda sammanhang för skolan, som tävlingar mellan skolor i olika ämnen, och liknande, som också samtidigt blir motiverande för högpresterande och särskilt begåvade elever.

Skolkön

Här skulle också dagens system för förskoleklasser, när de bygger på kötid från tidigast 6 månader innan, kunna göras likadant även för köer till grundskolan. Ett alternativ skulle också vara att ändra till ett lottningssystem där alla som anmält sig senast 3 månader innan får samma möjligheter att hamna på skolan de valt.

Människo- och planetvänlig mat och verksamhet

All servering av mat enligt EAT Lancet-modellen eller annan som utstuderat och hållbart över tid håller balansen för människokroppens och planetens behov och gränser. Skolor som vill får stöd och resurser att integrera UNESCO:s ramverk för Education for Sustainable Development (ESD for 2030) och Green School Quality Standard . Det innebär att skolor lever hållbarhet i hela sin verksamhet, förutom att förstås också undervisa om detta. Som kommunal huvudman stödjer vi så att den fysiska miljön och driften minskar klimatpåverkan, likväl som maten och konsumtionen av andra varor minskar klimatpåverkan. Genom samverkan med andra förvaltningar och verksamheter engagerar sig skolans elever i lokal hållbar utveckling i sina områden och i kommunen som helhet.

Tidigare insatser vid skolfrånvaro

De flesta insatser sätts in på barn på glid kommer in ganska sent. Tex görs insatser mot skolfrånvaro när det börjar gå över 20% – då är det ganska svårt att hämta hem. Och då hög skolfrånvaro ofta eller nästan alltid är en del av situationen för tonåringar som börjar med olagliga aktiviteter, missbruk, depression, etc, är det kanske ett sätt att också få möjlighet att upptäcka barn som kan komma att komma på glid tidigt om insatser mot skolfrånvaro sätts in tidigare, tex redan vid 4-5% frånvaro. Lite som det är med en orosanmälan, kan bara att bli kallad till ett frånvaroorosmöte bli ett wake up call eller besvär för eleven som gör att den i högre grad väljer skolnärvaro. Kommunala skolhuvudmän – alltså kommunen – måste redan idag ha en anställd med ansvar för skolfrånvaro. Detta skulle kunna vara en ny riktlinje för dessas arbete.

Utveckla moderna språk

Moderna språk är på nedgång, både resultatmässigt och intressemässigt. Det förlorar också status bland lärarkåren och bland ämneslärarstudenter. Ett omtag kring dessa skulle vara positivt och bryta mot den historiska trenden att bli som det blir egentligen på marknadsmässiga grunder, tex att tyska är ett bra språk för att vi handlar med Tyskland. Det kan vara bra, men lika gärna finnas exempelvis sociala grunder, som att kunna kommunicera med framtida migranter. Vad hade tex hänt i Sverige 2015 om lika många kunde konversera hjälpligt på arabiska, som det finns svenskar som kan det på tyska, dvs den fjärdedel av befolkningen som valde tyska som tredjespråk i skolan? En annan nyhet skulle kunna vara möjligheten att lära sig det svenska teckenspråket. Båda dessa förslag, även om de är exempel, gör också något med sin existens: det lär elever från tidig ålder att det finns en bredd av befolkning idag och i framtiden i Sverige, där vi också behöver anstränga oss för att kunna kommunicera med fler – tex personer med nedsatt hörsel eller dövhet. Att den sociala inkluderingen kommer an på oss alla. Huvudmannen skulle kunna finansiera några lärartjänster för dessa ämnen centralt, att nyttjas för de skolor som anmäler intresse att testa under vår mandatperiod.

Studiehandledningen stärks och stöd i engelska ges nyanlända

Elever klassas som nyanlända när de varit max fyra år i Sverige. Bara en tredjedel av de som kommer till Sverige i åk 6 blir behöriga till gymnasiet i åk 9. En del av det beror på att det helt enkelt är för svårt, en del på att studiehandledning saknas i den omfattning som behövs och ytterligare en del att engelskämnet, som är obligatoriskt för behörigheten till gymnasiet, är mycket svårt att nå kunskapsmålen i för de elever som invandrat från länder där du inte lärt dig engelska i skolan och där engelska inte heller är ett språk som är levande i landets kultur, som det är i Sverige. I Sverige blir barn i princip engelskspråkiga på egen hand och stärker i skolan sin akademiska engelska. Nyanlända kan ersätta svenskämnet med svenska som andra språk, som också ger behörighet till gymnasiet. Men för engelska finns inte det. Samtidigt som du ska lära dig svenska, på 4 år dessutom tillräckligt bra för att bli godkänd för gymnasiet, ska du också lära dig engelska, men inte bara ”som andraspråk” utan på samma nivå som dina kamrater som fötts i Sverige och haft engelskundervisning i skolan sedan årskurs 2.
Enligt skollagen ska studiehandledning tillhandahållas efter behov, något som idag inte är fallet. Detta behöver organiseras och stärkas i omfattning.

Systematisk dispens för engelska på kommunala gymnasier

Det finns i dagsläget en möjlighet för gymnasieskolor att ge dispens vad gäller kravet på E i Engelska, till elever som söker nationella program och räknas som nyanlända (det är max 4 år sedan de påbörjade sin skolgång i Sverige). Ingen statistik över hur vanligt det är att det görs finns idag, så det är svårt att veta hur möjligheten till dispens används. Som huvudman för de kommunala gymnasieskolorna kan vi besluta om systematiskt givande av dispens när sökande ber om det, och utöka informationen till nyanlända och till grundskolornas personal om detta.

Lek, fritidshem och barns medskapande

Barns rätt till lek är grundläggande – men förbises ofta i skolpolitiken. Vi lyfter fritidshemmens roll, lekens betydelse och barns möjlighet att vara medskapare i sin skolmiljö. Satsning på fritidshemmen som pedagogisk verksamhet som ger förutsättningar (tid och stimulerande miljö) för lek och utveckling. Som del av det kan vi som huvudman i samarbete med andra kommunala förvaltningar och verksamheter:

Utveckla gröna skolgårdar som stimulerar lek, rörelse och naturkontakt.
Säkerställ ändamålsenliga lokaler och utbildad personal.
Skapa förutsättningar för bygglekplatser, skolskogar, snickarverkstäder, odlingsprojekt och liknande där barn får skapa, konstruera och samarbeta.
Involvera barn i utformningen av skolmiljön – både ute och inne.

Genomför fortbildning och kompetensutveckling med offentliga resurser

Mycket pengar läggs på privata konsulter som genomför dyra föreläsningar och utbildningar. Det kan vara när exempelvis sex och samlevnadsundervisningen revideras i läroplanen. Hellre än att lägga miljoner kronor på privata konsulter som kommer och föreläser, kan en lärare med engagemang för frågan rekryteras som får tjänstledigt en termin för att fortbilda sina kollegor i kommunen. Samma sak med andra typer av kompetensutveckling, workshopledning, osv. Externa konsulter kan gott ersättas med egna resurser som rekryteras för ändamålet, som lär känna kommunens skolor, osv. Och för all del också kan bringa intäkter för kommunen genom att ta uppdrag i andra kommuner också. Offentliga utbildningsmöjligheter som kurser på universitet, högskola och folkhögskola bör också alltid ha företräde framför privat organiserade kurser som kostar kommunen extra.

Skolor i mindre och avskilda orter

Skolor i skärgårdsorter och andra glesbygdssamhällen som både är den enda skolan inom ett rimligt avstånd och börjar brista i elevunderlag, behöver stöttas med en del skolpolitik och en del bostadspolitik. Skolpolitikens del blir att av princip inte stänga skolor på grund av få elever. Bostadspolitiken blir att anskaffa eller bygga fastigheter i samhället som erbjuds som hyresbostäder. Framförallt i storstädernas omnejd kostar en bostad i dessa områden enorma summor att köpa, vilket gör att barnfamiljer inte gör en sådan investering om skolan kan komma att stänga. När hyresrätter har betydligt högre efterfrågan än utbud, kommer dessa att kunna attrahera barnfamiljer till samhället även med risken att skolan stänger. Där kan den positiva spiralen snurra igång, då inflyttningen av barnfamiljer stärker skolans elevunderlag och framtida utveckling och existens. Försvinner skolan försvinner så småningom både yngre vuxna och barn och samhället blir enbart för bofasta utan hemmaboende barn eller för stadsbor med fritidshus i samhället.

Samarbeta med fristående skolor som granskas av Skolinspektionen och med Skolinspektionen

Inled direkt samarbete med skolor som får nedslag av Skolinspektionen och riskerar nedstängning. Gör en värdering av hur grundlig Skolinspektionens analys varit och om det är ytligt, som till exempel i fallen med muslimska friskolor, där beslutet om nedstängning drogs tillbaka, hitta sätt att stötta skolan innan nedstängning. En felaktig nedstängning är inte bra för någon, allra minst kommunens barn. När en skola korrekt är på väg att stängas ner, vilket är största delen av fallen, skapa scenario för det för ett effektivt och inom ramen för vad som är möjligt positivt mottagande av eleverna från skolan som stängs, när den stängs. Som kommun, ha också tätare samarbete med Skolinspektionen både rörande inspektioner av egna skolor och anmälningar av privata huvudmän som missköter sig.

Ersätt delar av enkätundersökningar med kvalitativa studier

Genomför kvalitativa undersökningar på alla skolor, i samma omfattning som kvantitativa (med totalt sett liknande mängd resurser). Se över kostnaden för alla olika enkäter och slå ihop till en forskargrupp anställd på kommunen för skolutveckling, som gör både kvantitativa och kvalitativa studier.

Vinstdrivande gymnasier villkoras mer

Hitta sätt att minska möjligheterna att göra vinst för skolor, särskilt gymnasier. Göra det oattraktivt att starta privata skolor i kommunen. Se över möjligheten att neka gymnasieskolor som låter alla börja på alla program hur låga betyg de än har, utan avsikt att möjliggöra för dem att gå klart utan bara med intresse att maximera skolpengen så länge de inte hoppar av.

Starta och ersätt skolor som inte lyckas vända

Mer och mer framgår det att en liten andel av skolorna i Sverige har så långvarigt låga kunskapsresultat och inte lyckas med sin skolutveckling. Hur mycket det än ska kunna göras något åt, lyckas de inte, och de som förlorar på det är eleverna som, med vårdnadshavare ovetande om detta eller utan resurser att välja annorlunda, hamnar där. I Stockholms stad, igen med fokus på det för gymnasiebehörigheten slutligen avgörande högstadiet, finns tex tre skolor där färre än hälften av eleverna blir behöriga till gymnasiet. Men det skulle också kunna väljas skolor på någon annan grund.

Vår idé är att

Sluta ta in nya sjundeklassare till dessa skolor
Istället utökar vi kapaciteten för sjuor med motsvarande antal i närliggande högstadieskolor

I dessa första steg stärks möjligheten att förbättra skolresultaten för åk 8 och 9 i skolorna med svårigheter.

I lokalerna som blir lediga på skolan där elevvolymen dras ner, startas en ny kommunal gymnasieskola, som har en elevtillväxt som speglar elevavvecklingen på högstadieskolan. Dvs, när sjundeklassarnas lokalutrymme blir ledigt, startar gymnasiets åk1 och tar över det utrymmet. När sedan bara åk9 är kvar på högstadieskolan, startar en ny åk1 på gymnasiet tillsammans med nu redan existerande åk2.

I vissa kommuner, som Stockholms stad, är majoriteten av gymnasieskolorna idag privat ägda och av mycket varierande kvalitet, med andra ord innebär utbudet negativa möjligheter för våra ungdomar. En större andel kommunala gymnasieskolor är önskvärt och detta skulle vara ett organiskt sätt att bidra till denna ökning. 2016 fanns 26 kommunala gymnasieskolor i Stockholms stad, och 2023 var det 32. Det har alltså ökat med en per år, utan att öka andelen. Vi skulle kunna starta två per år, av vilka en del var i tidigare högstadieskolors lokaler. Det skulle också underlätta personalövergångar och bli gemensamma projekt att involvera lokalbefolkningen i områdena, som också kan behöva att det tillförs något positivt – en ny gymnasieskola – istället för att det stämplas negativt genom avvecklingen av en av Stockholms sämsta skolor.

Att avveckla en skola genom att låta de som går gå kvar, men med bättre förutsättningar är en variant mot att stänga allt och flytta på elever, vilket visat sig ha negativ inverkan på eleverna i vissa kommuner där det gjorts, tex Örebro och Sigtuna. Med den här processen fylls det bara inte på i skolorna som avvecklas, och de som går kvar till slutet får mer resurser per elev. Personalstyrkan kan inte hållas oförändrad, men skulle tex kunna få göra det efter första årskullens avveckling, för att fokusera på åk8 och åk9 med samma styrka som innan fördelades på tre årskurser. Sedan när bara åk9 är kvar, kan den styrkan halveras och lärarna erbjudas nya tjänster. För de lärare som vill engagera sig i utvecklingen av den lokala gymnasieskolan, erbjuds det som en möjlighet – fullt görbar också då det går att undervisa på gymnasieskola med lärarlegitimation för högstadiet.