Kunskap
Kunskap är det som gett oss den långa hälsan vi har idag, det har gett oss datorerna som denna text är skriven på och förmodligen läses på, och det har gett oss en förståelse för oss själva och varandra på en helt annan nivå än vad vi haft 100 år innan, 200 år innan.
I utvecklingen av ideologi för framtiden har vi förhållit oss till kunskap som fakta, forskning och människors erfarenheter. Forskning rymmer ofta människors erfarenhet utifrån en forskares analys ur ett andrapersonsperspektiv, som vid publicering oftast är insamlade för mer än ett år sedan. Vi vill därför, när vi tar till oss kunskap också ha erfarenheter tillhandahållna med förstapersonsperspektiv. Fakta har vi förstått som de siffror och data som finns tillgängliga, utan att det behöver vara som forskning. Fakta, forskning och erfarenheter gör vi ingen rangordning av, utan ser alla som lika viktiga när vi tänker på politik och samhällsutveckling.
Det finns förstås mer att ta in i vad kunskap är, än de tre sakerna. Kunskap är vad samhället byggs på, det är resultatet av våra försök till kommunikation och samexistens, och i sin tur vad vi använder för att utveckla ett samhälle, både fysiskt och abstrakt. Kunskap blir när vi förhåller oss till någonting gemensamt, och krävs för att vi ska kunna kommunicera om det, och därmed om någonting alls. Det blir som en expansion till språk. Kunskap är just dess relationer till annan kunskap, utan relationer så finns ingen kunskap. All kunskap står i relation till annan kunskap och ju mer relevanta och närvarande dessa relationer är, desto mer meningsfull blir kunskapen för oss.
I texten om välmående som ideologisk prioritering tar vi upp några teorier om vad som leder till välmående, som alla har element av kunskap. Self Determination Theory (SDT) har kompetens som en av tre fundament, i meningen att vi för att kunna nå lycka behöver förstå hur vi kan nyttja våra förmågor till att göra allt från att röra oss från en plats till en annan, till att känna till vad som får oss att må bra och uppleva liven vi lever. Teorin som är känd som KASAM (Känsla av samhörighet) har också ”hanterbarhet” som en grund, att vi ska ha kapaciteten att hantera situationer som uppstår i vårt liv individuellt och i grupp. Hur vi hanterar arbetssökande, vänskapsrelationer eller den ångest och rädsla alla människor ibland hamnar i, är några exempel. KASAM och SDT är förenklingar, som alla teorier och modeller, av hur vi i verkligheten kan bli lyckliga. För att tänka kring politik kan det tjäna oss eftersom det gör det lättare att konkretisera. Till exempel kan vi då politiskt verka för förslag som stärker människor kompetens, inte bara kring yrken och färdigheter. Politiska förslag kan också stärka vår kompetens att samarbeta i utvecklingen av samhället och att tillsammans nå gemensamma lösningar på problem vi hamnar i. Förutom att kunskap är något vi behöver för att vara lyckliga, är det också grundläggande för centrala samhällsfunktioner som arbetsmarknaden och ekonomin. För att genomföra de uppgifter samhället behöver, behöver vi utbilda oss och stärka vår kunskap. Att handel och marknader fungerar förutsätter enligt ekonomisk teori att vi har kunskap om det vi köper. I den ekonomiska utopin fattar alltid alla människor som köper något ett helt rationellt beslut utifrån det som där kallas för ”total information”, tillgång till all information som behövs för att fatta det bästa beslutet om vilken produkt du köper eller inte köper. Vi behöver alltså förhålla oss till olika sorters kunskap när vi utformar politik för kunskap, utifrån ideologi för framtiden.