Människors välmående
Vi kan inte förvänta oss att vara glada hela tiden. Men vi kan skapa de bästa förutsättningarna för välmående på sikt. Stunder av sorg, smärta och utmaning har sin plats i våra liv. Det finns naturlig sorg och lidande som inte är av ondo[1], som att sörja en familjemedlem som går bort eller när vi går emot ett orättvist system för att göra det bättre. Välmående är något djupare än så. Välmående är det sunda, rika och meningsfulla livet. Eudaimonia betyder god ande eller gott liv på gammalgrekiska och är ett begrepp som återupptagits av forskningen runt lycka och dess sanna innebörd.
Vad vi menar med människors välmående
Det finns underbyggd kunskap om vad som möjliggör välmående, eudaimonia. Den kunskapen behöver vi omsätta i praktiken och bygga in i samhällets design. Politiska aktörer och politiskt drivna verksamheter har ansvar att utveckla samhällets organisation, regler och design utifrån det, för att skapa förutsättningar för välmående. Och politiska aktörer gör det i tillsammans med sociala och kulturella civila rörelser och företag, lika mycket som vi alla som människor gör det i vårt vardagliga liv.
Vilka är då förutsättningar vi kan skapa för att möjliggöra välmående? Vi kan tänka oss att våra fysiska och psykiska behov måste bli tillfredsställda, först. Och dessutom göra det möjligt för meningsfulla liv för alla, där alla ges möjlighet att utveckla sin potential. Ett begrepp som är användbart politiskt är livschanser, som myntades av sociologen Robert Dahrendorf 1979. Han beskriver det som det som blir av alla olika saker som spelar roll i människors liv, som sammanhang, gemenskaper, tillhörighet, mening och frihet. Där menade han att frihet i sig inte gör någon lycklig, men att fria val av till exempel relationer, familjeliv eller religion. Samtidigt som den friheten står i relation till en människas sammanhang. Dahrendorf menar att ett liv där en människa är styrd i allt riskerar att leda till självuppgivenhet. Samtidigt kan ett liv med obegränsad frihet och tillgång till allt, men utan förankring i meningsfulla sammanhang, skapa oförutsägbarhet och kaos. Begreppet livschanser fångar så upp den svåra balansen mellan individens möjlighet att välja och behovet av ett sammanhang som ger valen mening.
Våra fysiska behov inbegriper fred, säkerhet, god näring, hälsa och att vi är fria från en giftig miljö. Vi kan inte fullt uppnå välmående utan att också skapa förutsättningar för fred och frid, som också är en egen prioritering för ideologi för framtiden. Det går inte heller utan att ta hand om vår planet. Varken vi eller planeten vi är ett med får utsättas för hotfulla omständigheter, gifter eller andra typer av aggressioner. Vi glömmer ofta bort att vi är del av naturen. Vi människor är djur, precis som vår kusin gorillan, giraffen, fiskarna i vattnet eller kycklingarna på gårdarna. Vi är inte väsensskilda dessa, vi är också en art bland dessa. Ibland talar vi om att vi måste komma närmare naturen, men vi är en del av naturen per automatik. Den mat vi äter och de mikroplaster, PFAS[3] eller andra hormonstörande ämnen som vi får i oss kommer från oss, in i naturens fiskar eller kor och tillbaka in i oss genom det vi äter. Vårt välmående är beroende av planetens välmående. Därför inbegriper en prioritering av mänskligt välmående också planetens välmående. En anledning att inte vända på det, är att en prioritering av planetens välmående skulle kunna göra det logiskt att verka för en eliminering av människoarten. Och det vill vi inte. Ett friskt välmående liv är lättare att uppnå för människor om vi fattar beslut som leder till att vi lever våra liv i omsorg om att hela planeten, alla dess delar och individer, ska ha ett friskt och välmående liv.
Många patologier av dagens samhälle, exempelvis fetma, sjukdomar och psykologisk ohälsa, härstammar ur dålig näring eller en överexponering för hormonstörande ämnen, som rubbar naturliga neurologiska processer.
En politik för välmående, är en politik för ansvarsfullt och nyktert helhetstänkande utifrån hur vi bör samexistera på denna planet, som människor och med de djur- och växtarter som bebor den.
Våra psykologiska behov är även de kända för forskningen. Det visar sig att alla människor delar tre psykologiska behov, oavsett kön, etnicitet, ålder, kultur, eller annat. Dessa är behoven av autonomi, kompetens och tillhörighet.
Autonomi: Att vi känner en viss grad av självbestämmande och har möjlighet att ta vara på oss själva, om ingen är behjälplig, även om vi föredrar att hjälpas åt och agera i relation. Att även när vi inte bestämmer själva, kan hitta hur det vi gör är i linje med våra personliga värderingar och vad vi tycker är meningsfullt.
Kompetens: Dels att vi kan saker, dels att vi känner att vi kan och förstår hur vi kan nyttja våra förmågor. Att lära oss hur vi går eller förflyttar oss på andra sätt är till exempel helt nödvändigt för en människa. Och allt eftersom livet går är kompetens en förutsättning för vårt välmående, att uppleva livet och att vi har plats och utvecklas i det.
Tillhörighet: Relatedness på engelska. En kombination av att vi får tillhöra en grupp eller en relation och att känna mening, att vi förstår varför det vi gör tillhör oss och de vi är. Det har visat sig att vi känner mening som starkast i relation med andra människor som vi delar gemensamma värderingar med, och vår sociala natur är en stor del av vårt meningsskapande
Hur mycket vi upplever att dessa tre behov uppfylls kopplar direkt till vårt välmående, vår faktiska hälsa och vår känsla av inre motivation. Dessa skapar helt enkelt förutsättningar för oss att blomstra som människor. Syntesen av dessa tre behov som avgörande för vårt välmående har beskrivits inom ramen för self determination theory[4] och är nästan alltid del också av andra teoribildningar kring välmående. Dahrendorf’s idé om livschanser som beroende av en liknande kompott, låter oss också tänka att autonomi, kompetens och tillhörighet kan stärka välmåendet för oss som individer och samhälle både här och nu och på längre sikt – genom hela våra liv.
Vi reagerar starkt och negativt på hot av olika slag, som hot mot vår värdighet, vår identitet, status och orättvisor. Vi vet exempelvis genom snart ett århundrade av forskning att samhällen med lägre grader av ojämlikhet mår bättre och leder till bättre hälsa för alla, än samhällen som är mindre jämlika[5]. Forskning kring våld, strider och konflikter i samhällen visar också hur det är en kombination av flera typer av ojämlikhet som orsakar konflikter. Ett samhälle med rika och fattiga behöver inte generera sämre mående om de fattiga har på lika villkor har samma möjligheter att bli rika, om de bara skulle vilja. Det är också när ojämlikheten är ekonomisk och det samtidigt råder ojämlikhet i status eller just värdighet mellan olika grupper i samhället som konflikter, våld och till och med strider utbryter. När jag möter en ojämlik och orättvis arbetsmarknad, på grund av att jag tillhör en viss grupp, som har lägre status och folk dessutom nedvärderar och ser ner på, ökar sannolikheten för att jag vänder min egen frustration och aggressivitet mot den priviligierade gruppen och det blir också lättare att göra gemensam sak i den förfördelade gruppen och organisera sig – våldsamt – mot den priviligierade gruppen[6].
Filosofen och neurologiforskaren Nayef Al-Rodhan sätter just människans värdighet i centrum när han beskriver samhällets möjligheter till en hållbar utveckling. Han har varit geopolitisk strateg på de största instituten och universiteten och menar att det går att föra politik för värdighet och att det blir centralt för vår framtid. Al-Rodhan ger exempel på hur förtryck av folkgrupper leder till våldsamt motstånd och argumenterar att rättvisa och att behandla andra värdigt är en viktig förutsättning för frid och fred.[7] I förlängningen är det avgörande för välmående med tanke på hur mycket lidande krig orsakar. I vår närhet och samtid vet vi också att exempelvis personer som går med i våldsamma extremistiska grupperingar i regel har gemensamt att de upplevt sig berövade på sin värdighet. Det kan vara genom en individuell erfarenhet eller att tillhöra en grupp som berövas eller förminskas i sin värdighet. Ofta är det på båda nivåerna: du lever i ett samhälle där islamofobin har plats och ser samtidigt hur ditt arabiskklingande namn eller utseende exkluderar dig från arbetsmöjligheter och generar nedvärderande kommentarer från främlingar på gatan. Det i sig räcker sällan för att ansluta till en våldsbejakande grupp, men kombinerat med trauman så som förlust av en förälder, angrepp eller till och med långvarig exkludering från gemenskaper, kan det sluta så.
En annan konkret aspekt för välmående är förstås att ha sin fysiska integritet. Ingen ska behöva bli utsatt för någon form av fysiskt våld. En grundläggande ordning måste därför råda för hur vi bevarar varandra från fysiskt likväl som psykiskt våld. Rättsapparaten och lagstiftningen verkar för detta, samtidigt som vi behöver bygga samhällen som tar det ett steg längre. Allt våld är inte olagligt men allt våld leder till mer våld, som dessutom då kan bli olagligt. Och allt våld leder i regel till sämre mående på både kort och lång sikt. För både förövare och offer. Ett arbete för ett sådant ramverk som inspirerat utvecklingen av ideologin är en fortsättning på de mänskliga rättigheterna som utvecklats av PACS-institutet (Freds- och konflikt-vetenskapsinstitutet på svenska). De kallar ramverket en universell deklaration för respekten för tillstånd av kännande (condition of sentience). Sentientism är ett förhållningssätt som förlänger moraliskt hänsynstagande från människor till alla kännande varelser. Deklarationen utgår från att varje kännande varelses uppfattning om verkligheten är grundläggande och den vi bör ta hänsyn till, snarare än vår uppfattning om någon annan varelses verklighet.
[1] ”Go in peace! I will not say: Do not weep; for not all tears are an evil” – Gandalf
[2] Harris – The Happiness Trap
[3] PFAS kallas ibland också evighetskemikalier och är ett samlingsbegrepp för ämnen som aldrig kan brytas ner i naturen. Enligt Naturskyddsföreningen finns ungefär 15 000 olika sådana ämnen på marknaden.
[4] Se Deci & Ryan 2000
[5] Sambanden mellan ekonomisk jämlikhet och välmående har populärt också redogjorts för i Wilkinson och Pickets bok Jämlikhetsanden, från 2009.
[6] Stewart 2010
[7] Al-Rodhan 2009, Sustainable History and the Dignity of Man